Regionerna balanserar på pensionspuckeln

Kommunsektorns pensionskostnader har rusat i väg på grund av hög inflation. Framtiden ter sig både ljusare och lugnare – tack vare att förmånsbestämda avtal fasas ut.

– På sikt får vi ett rent avgiftsbestämt system. Det blir enklare, och det sker ingen skulduppbyggnad. Det ger mindre kostnadsrisker för arbetsgivarna, säger Sven Lannhard, chef för KPA Pensions pensionsekonomienhet.

Förmånsbestämda pensioner räknas upp med inflationen, vilket har skapat stora pucklar i pensions-kostnaderna. Sådana kast klingar av i takt med att dessa pensioner betalas ut och skulden betas av.

De sista som kan tjäna in förmånsbestämd pension är födda under första halvan av 1980-talet. När deras arbets- och pensionstid är över, om 50–60 år, finns ingen  pensionsskuld kvar. Och jämsides med skulden minskar riskerna.

– Vi kan få ökad inflation igen. Men risken för motsvarande katapulteffekt minskar i takt med att det förmånsbestämda systemet fasas ut. Ökade kostnader har drabbat regioner hårdare än kommunerna. Regionerna har högre löner och därmed högre pensionskostnader, förklarar Sven Lannhard.

Västra götalandsrgionen (VGR) är ett tydligt exempel på kostnadspuckeln. Anki Wallström, ekonom på VGR, berättar om en prognos som gjordes för fyra år sedan och som beräknade pensionskostnaden för 2024 till 5,5 miljarder kronor inklusive löneskatt. Nu ser det ut att bli 11,7 miljarder, mer än en fördubbling. Men 2024 är extremt. – Prognosen är att det blir bättre, säger hon.

Till 2026 sker en halvering av kostnaderna och sedan följer en mindre uppgång kommande två år, enligt den senaste beräkningen.

Tre trender för pensionskostnaderna

  • Skulden i det förmånsbestämda systemet minskar. Övergången till AKAP-KR snabbar på minskningen.
  • På sikt tar det avgiftsbestämda systemet över.
  • Utsattheten för risker som inflation och ändrad livslängd minskar. Kostnaderna blir mindre ryckiga.

Artikeln finns också att läsa i tidningen Kommunal Pension nr 1 2024.